Gud vad jag längtar till den 12 juli, då får jag nämligen reda på vart jag preliminärt hamnar i höst. Hoppas verkligen att det blit linnéuniversitetet i växjö. Känns både bra och dåligt med flytt till ny stad och så. Det som känns jobbigt är att lämna alla mina nära och kära. Att flytta helt själv till en helt ny stad som jag nog knappt varit i, en stad man inte känner till för 5 öre, en stad där du inte känner något. Men jag käner ändå att jag är redo nu, jag behöver detta. Jag behöver bli mer självständig och stå på egna ben.

För ett år sen så skulle jag absolut plugga på linköpings universitet, jag ville abslolut inte flytta. Jag skulle plugga direkt och bo kvar hemma och sen börja jobba sen skulle jag flytta. Jag var absolut inte redo för att flytta. Men när jag sen insåg att jag näst intill var tvungen att flytta så blev jag mer mogen och vågar därför ta steget att flytta. Nu känns det som om jag inte flyttar så kommer jag få panik eftersom jag har insett att jag nästan var tvungen.

Men så har det varit flera gånger för mig, ta till exempel storhäst. Innan jag red min tränares storhäst så var jag absolut inte redo för att gå upp på storhäst, men sen efter jag känt att jag klarade av det så känns det som om det inte är några problem. Så om jag ska vara ärlig så vill jag näst intill inget heller än att ha storhäst nu. Fast vill ju inte skiljas från min underbara princessa:/  Storhäst får det bli sen när jag är klar med plugget och har jobbat så jag har råd:P