Att sitta i tvättstugan kvällen innan och putsa träns och stövlar tills fingrarna blir som russin, att gå upp tidigt och äta frukost och dra på sig de vita ridbyxkorna, att åka till stallet och fixa världens underbaraste ponny, att packa in i transporten och åka timmar i bil. För att sen sita upp och rida fram en underbara ponny, känna nervositeten stiga och rida in på banan och vara lycklig och att det bara är vi två. Att sen få resultatet, att gå in på prisutdelning och rida ärovarv, eller att åka hem med tårarna i ögonen pga en massa motgångar, jag kommer att sakna det så sjukt mycket :(

Att aldrig mer göra detta på ponny är så sorligt men sånt är livet.Kommer aldrig mer få känna denna känsla:(<3