Gud vad jag saknar att rida och överlag vara i stallet. Från att man i princip varit i stallet varje dag sen hösten 2005 till nu hösten 2012, sen ridit sen man varit 5 år ungefär så är det kanske inte så konstigt. Har nu sen i mitten på augusti har jag suttit i sadeln 2 gånger, en gång i skogen och en gång i ridhuset. Har inte hoppat sen 23 maj, även fast jag inte är den som älskar hoppning så saknar jag det galet mycket, från att ha hoppat mellan 0-1 gånger i veckan sen våren 2006 och nu inte hoppat på ett halvår kanske inte det är heller är så konstigt. Men jag hade ju ett val, antingen stanna i norrköping ev. plugga på linköpings universitet eller jobba på mc donalds. Men samtidigt ha häst, troligtvis så hade vi sålt noblesse och köpt en ny ( nu ska vi ju sälja noblesse ändå men det är en annan sak och anledning). Samtidigt som jag skulle få leva samma liv som jag levt i många år innan. Eller så kunde jag välja att flytta till en ny stad och börja om på nytt där ingen kände mig. Men samtidigt så var jag tvungen att släppa något som betytt otroligt mycket för mig under cirka 7 år eller egentligen hela mitt liv. Jag valde det sista, vilket jag egentligen är väldigt glad över. Nu sitter jag här i örebro med ett självförtroende som blivit sjukt mycket bättre. Jag har även träffat personer som jag hoppas och tror är vänner för livet. Trotts att jag saknar livet med hästar så himla mycket så kan jag nog helt ärligt säga att det liv som jag lever i dag är egentligen mycket bättre än det jag levde för ett tag sedan. Detta mycket tack vare alla underbara vänner som jag träffat här :) <3