orkar inte vara kvar i denna stad längre, är tydligen likadant vart man än går. Nu ska jag skita i allt som heter killar ett tag, leva singelliv. Orkar inte med att bli sårad en gång till, vet mycket väl att det är så i förhållanden men jag lär mig varje gång att inte bryta ihop fullständigt. Nu är det bra med det, självklart blir man sårad. Men varför ska jag gråta över en kille som inte vill ha mig? Tänker inte lägga någon energi på det längre, nu är det bara jag och ingen annan som fokuset ska lägas på. 

 

Tar bort allt annat, ska sluta tänka på andra i första hand leder ändå ingen vart. Nu sätter jag ner foten och visar att mig är ingen man trampar på. Även om jag just nu är besviken så är det bara att klättra högre upp på stegen. För jag har lärt mig hur jag ska handera det. 

 

Ville bara att ni ska veta att killar just nu för mig är as, ska sluta falla direkt så fort killar ser mig mer än som vänner. Jag ska vara stark och de ska få kämpa för att få mig, för vill man ha mig ska man få kämpa för det. 

 

Ha det bra så hörs vi senare för nu måste jag, mitt dåliga humör och min väska bege oss till tåget för att åka hem till ett saknat norrköping.